Vi hade inryckning kl 09.00 på Tylebäcks kursgård lördagen den 18:e Maj. Vi fick information om hur denna helgen skulle gå till väga. Därefter blev vi indelade i våra stugor och lämnade vår packning där och bäddade lite snabbt. Nu skulle vi få paradutrustningen vi skulle ha på oss i början av jubileet. Det räckte inte till till alla men det skulle komma mer utrustning senare. Vi blev indelade i tre grupper, fanbärare, fanvakter och givaktstyrkan. Jag ingick i givaktstyrkan. Nu hade vi exercis hela dagen fram tills det var dags för jubileet att börja. När det började så gjorde vi som vi hade övat. Vi i givaktstyrkan stod i 2 led som en ''väg'' man skulle gå på (man skulle gå emellan våra led). Där stod vi, och sedan kom hemvärnets musikkår in marscherades och då gick vi upp i givakt och därefter gick fanbärarna och fanvakterna förbi och ställde upp på en gräsplätt medan musikkåren spelade musik. När musikkåren sedan var färdiga så började fanvakterna och fanbärarna att marschera ut och när de gick ut så föll vi på deras led och gick neråt mot våra stugor och musikkåren gick efter oss. Nu gällde det att snabbt byta om. När alla var ombytta och klara så begav vi oss in mot själva matsalen. Nu skulle middagen börja och några skulle hålla tal. Vi satte oss på våra platser och började med att sjunga kungasången och skåla för kungen. Nu började vi att äta på förrätten som var halstrad lax i bit med honung och dijonyoghurt. Vi pratade med våra bordsgrannar och inväntade varmrätten. Varmrätten bestod av helstekt oxfilé med rödvinssås, gremolata och potatisgratäng. Det var en väldigt god rätt! Och sist men inte minst så kom efterrätten som var chokladmousse med mangosås och bär. Det var en väldigt god måltid och efter alla tre rätterna så var middagen officiellt avslutad. De flesta gick ut och tog lite luft och lyssnade på musikkårens uppträdande. Sedan var det en samling igen inuti matsalen som inte var planerad. Ett litet spädbarn hade slutat att andas och en från musikkåren hade räddat barnet med hjälp av min mot mun metoden och blev utsedd till dagens hjälte! Sedan var det dags för kaffe och ett band som heter ''Elvis 4 ever'' kom och spelade och det blev dans. Nu skulle jag starta discot som jag arrangerade tidigare på dagen, så jag hämtade min brors dator som skulle hjälpa till med musiken och discot började. Det gick väldigt segt i början eftersom de flesta ungdomarna inte ville dansa, men det blev mer livat sen när de vuxna också började att komma. Discot höll på till kl 1 på natten och sedan så avslutade jag det och vid detta laget hade de flesta gått och lagt sig och då gick även jag och la mig. Nu blev det söndags morgon, Vi började med att ställa upp och sedan lämna in vår paradutrustning och därefter det så städade vi våra stugor och packade i ordning. Nu stod Jipp-jipp på agendan! För er som inte vet vad Jipp-jipp är så är det en lek där man har en plan (liknande en fotbollsplan utan mål) och den är delar på mitten. Med ett lag på varje sida som turas om av att en spelare går över till motståndarnas sida och ska försöka ta en eller flera av dem och sedan gå över till sitt lags planhalva igen. Låter lätt eller hur? Men haken är att man inte får andas i fiendens territorium, man måste konstant upprepa orden ''jipp-jipp'' som bevis på att man inte andas, och motståndarlaget kan slänga sig på dig och hålla fast dig tills du slutar andas och då åker du ut själv. Det är en väldigt brutal kontaktsport men sjukt rolig! Men man får ju såklart inte överdriva!! Efter att vi hade lekt/spelat Jipp-jipp så var de dags för utvärderingen där vi utvärderade detta året och denna övningen. De som ville fick möjligheten att ha utvecklingssamtal med vår sergeant om hur det går för dem. Detta var en intressant övning eftersom den skiljer sig från alla de andra övningarna. Det är alltid kul med något nytt! Lk1 Valentin Speljak

Vi ryckte in utanför Lv6 kl 19.00 på fredagen den 12:e april, nu var det dags för ännu en fantastisk helg! Vi ställde upp i två kollonner och marscherade till förrådet där vi fick direktiv att grund- och fortsättningskurserna ( Gk/Fk) skulle ta ut ett tält och tillbehör för att resa en liten förläggning. Vi i Ledarkursen (LK1/2) hjälpte till att bära ut allt och därefter splittrades vi i Lk från Gk/Fk och fick nya direktiv. Vi skulle iväg till okänd plats för att lösa okänd uppgift. Vi skulle plocka på oss material som vi trodde vi skulle få användning för i helgen. Vi hade hela förrådets tillgångar att välja ifrån, men vi var tvungna att bära allt på vår packning. Så vi tog ut varsitt knäppetält (förklaring kommer längre ner), sovsäck, liggunderlag, kamouflagenät, spadar och lite annat som vi ansåg att vi skulle behöva. När vi var färdiga så lastade vi in packningarna i en minibuss och satte oss i den. Vi åkte ut från Halmstad och blev avsläppta i Vilshärad. Vi tog ut packningen och blev tilldelade varsin liten axelväska med en ’’Skyddsmask 90’’ i (för er som inte vet vad en skyddsmask är så kan ni jämföra det med en gasmask). Vi ställde in remmarna så att de passade på våra huvuden och kontrollerade våra filter. Det var mörkt vid det här laget och vi tog på oss vår packning och började bege oss ut mot Ringenäs-skjutfält. Vi gick in i skogen och reste vår lilla förläggning som bestod av våra knäppetält. Ett knäppetält ser diamantformat ut och sätts upp på följande sätt: man knyter fast den ena änden i ett träd, därefter tar man små spetsiga pinnar och trycker ner i tältdukens hål på sidorna och längst bak så att det blir lite spänt. Det sista steget är att hitta en lång slana (väldigt böjbar pinne) som man stoppar in i mitten av tältet så att det trycks upp och får spänst så att det blir som en liten kupol. Sen är det bara att lägga in liggunderlag och sovsäck! Knäppetälten är skapta för en person, men man kan trycka ihop sig två stycken eller bygga ihop de som en liten hydda. Jag delade tält med min vän Kevin Hansson. Vi satte upp ett knäppetält och hängde det som den andra hade över toppen på det uppsatta så att det blev större vid ingången och som en duk man fällde över öppningen. När allas tält var uppsatta så fick vi mat. Maten bestod av en fjärdedels baguett och en banan. Det var inte mycket att hänga i julgranen men det var bättre än inget! Efter att vi hade ätit så gick vi och lade oss. Lördagsmorgonen grydde, jag hade vaknat ett par gånger under natten för att jag frusit och när jag lyfte på ’’tältduken’’ så såg jag att mina ben från låren och neråt hade rullat ut under tältet så nästan halva jag sov under bar himmel. Men till min förvåning så hade jag bara hade frusit om överkroppen på natten och inte fötterna. Nu var vi på väg upp ur tältet och klockan var ca 06.00. Sakta men säkert vakna alla andra upp förutom en. Vi tänkte vi skulle skoja med honom eftersom han sover tungt. Hansson kom på idén att vi skulle fejka en gas-attack, signalerna för en gas attack är att ropa ’’GAS! GAS! GAS!’’ Eller att slå metall mot metall. Så Hansson och Mattsson tog på sig sina skyddsmasker, kröp fram till hans ansikte och skrek’’GAS! GAS! GAS!’, medan jag stod bakom tälten och slog två spadar mot varandra. Han flög upp som et skott, grep tag i väskan, slet upp öppningen och skulle precis ta på sig skyddsmasken men då såg han två stycken från vår grupp stå och gapskratta i bakgrunden och då förstod han att han blivit lurad och ramlade framåt och tryckte ner ansiktet i sin väska som han använde som kudde. Han reagerade korrekt även om det inte var på riktigt och det var ett bra sätt att börja dagen på för oss andra! Nu var det dags att flytta vår förläggning längre in i skogen, den låg för långt ut och var för synlig från vägen. Vi började att reka och hittade ett förråd med en trappuppgång till en öppen betong yta. Vi kallade det för ’’bunkern’’. Vi ansåg att vi kunde resa en förläggning där uppe för där var vi dolda, vi undrade lite vad befälen skulle säga men vi hade rätt så fria händer så vi gjorde det. När vi hade rivit vår gamla förläggning och flyttat all vår utrustning till den nya platsen så upptäckte vi ett stort vit gasmoln några hundra meter bort från oss. Vi förstod att det var gas och vi signalerade ’’GAS! GAS! GAS!’, tills alla hade fått på sig skyddsmaskerna. Vinden blåste ifrån oss så gasen missade oss och blåste in i en annan skog. Men det var spännande att vi upplevde vår första gas-attack för helgen även om den missade. Nu visste vi att de kunde komma när som helst och från varsomhelst Nu skulle vår dagelev samverka med vår sergeant. Han kom i en ’’helikopter’’ (en minibuss) och de talades vid. Vi hade fått direktiv att resa en ny förläggning i skogen, tyvärr var vår nya förläggning i bunkern utanför skogsområdet. Så vi tog med oss all packning och rekade, hittade en bra plats och började resa förläggning. Vi hade ingen tidspress så vi tog det lugnt och gjorde det ordentligt. När alla tälten var resta så började vi att kamouflera dem med pinnar, löv och kamouflagenät. Under tiden vi resten förläggningen så fick vi ett radio anrop och vi fick höra att vi hade blivit avskurna från våra egna enheter men att de fanns i området och skulle försöka att bryta sig genom fiendens försvar, nu hade vi ingen tillgång till mat transport eller andra nödvändigheter så vi var tvungna att klara oss på egen hand. Så vi hade stående direktiv på att vänta på att bli räddade och hålla oss dolda från fienden. Vi skulle även under hela dagen förbättra vår kamouflering av förläggningen och av oss själva (kamouflage färg i ansiktet). Under dagen blev vi utsatta för tre stycken gas-attacker. Vi hade turen att de också missade oss, men de var väldigt nära vid vissa tillfällen. Under dagen hörde vi eldstrider i bakgrunden, och det rapporterades regelbundet in under eldstriderna att det var våra enheter som försökte bryta igenom till oss men att de misslyckades. Vid ett tillfälle fick vi ett anrop om en nödsituation. En enhet som sökte efter oss hade blivit utsatta för en gas-attack och tappat bort en man. Det var vårt uppdrag att snabbt rycka ut i skyddsmask och skyddskläder för att söka upp denna personen. Vi begav oss ut, men vi var fortfarande tvungna att hålla oss dolda. Vi skulle leta igenom skyttegravarna och bräsket bakom dem. Vi gick runt bakom skyttegraven och rörde oss mot den bakifrån. Vi tittade igenom några vattenfyllda tunnlar som är till för att falla tillbaka från skyttegraven från det var för vattenfyllt för att gå in i. När vi snabbt tog oss över en väg mellan oss och skyttegravarna så sökte vi igenom den snabbt och hittade en avsvimmad person i en av tunnlarna. Jag och vår dagelev Sjösten drog ut honom och vände på honom. Hans skyddsmask var inte på ordentligt så jag rättade till den och kollade puls och andning. Jag försökte få kontakt med honom och han blev mer och mer medvetande när skyddsmasken var på. Vi försökte kontakta hans enhet via en radio som han hade, jag fick fram informationen om att enheten kunde nås på kanal 3 eller 4 och vi fick kontakt med dem. Vi tillkallade en sjukvårds helikopter som var på väg till platsen. Under tiden lyfte vi upp den skadade på bår och lyfte vi upp han från skyttegraven. När helikoptern (minibussen) kom så lyfte vi in honom i ett säte och han transporterades iväg. Helikoptern hade även fått med mat till oss som vi tacksamt tog emot då vi hade delat en banan på 7 personer på morgonen. Till vår förvåning så var det inte grönpåsar vi fick utan det var råvaror. Potatis, lök, kött, morötter och kryddor som vi var tvungna att tillaga själva. Nu var raka vägen tillbaka till lägret för oss igen med maten. När vi kom tillbaka till lägret så låg Hansson och Johannesson fastbundna på marken med buntband. De hade inte varit tillräckligt uppmärksamma när de vaktade lägret. Vi befriade dem och började laga mat. Vi gjorde upp en eld och började att tillaga köttet i locken till våra stormkök och koka potatis i den djupa delen. Det tog lite tid att laga maten för det gick inte att laga så mycket åt gången men det gick finfint! Vi hjälptes åt och laga och hängde potatisen över elden och några kärl la vi direkt på elden. Soldatens hudsalva fungerade utmärkt som stekfett! Vi hade en väldigt bra sammanhållning och insåg att vi behövde samarbeta även om vi alla var hungriga och ville ha mat. När maten var färdigt så delades det ut och vi började att äta, köttet var otroligt gott tillagat och vi kryddade all mat ordentligt med salt, peppar och paprika krydda för att få i oss så mycket näring som möjligt. Direkt efter vi hade ätit så tittade jag ut genom skogen och över en åker. Hela åkern brukar vara synlig men nu var det ett vitt moln i vägen nära oss. Jag började att ropa gas och alla upprepade och satte på sig sina skyddsmasker. Ännu en gång så hade vi turen att gasen missade lägret. Kort efter att gasen hade försvunnit så kom vår sergeant med en kapten och kollade läget. Vi hade fortfarande på oss skyddsmaskerna och vi berättade vårt stridsvärde och sedan gav de sig av igen. När gas hotet var borta fortsatte vi med att förbättra vår kamouflering på förläggningen och på oss själva. Vi tog det även lugnt ett bra tag och degade för att vänta på räddning och vi hörde eldstrider i bakgrunden med jämna mellanrum och fick anrop på radion om att våra enheter inte har lyckats bryta igenom än. Nu började det bli kväll och det började det bli mörkare och kallare. Vi fick anrop på radion om att det fanns fiende patruller ute och att vi skulle hålla en låg profil (det skulle vi göra innan dess också, men nu skulle vi skärpa till oss och vara mer på alerten). Under kvällen bestämde vi oss för att ha OP-poster (observations plats) och det gjorde vi i ca en och en halv timme. Sedan blev det mörkt och vi gick till sängs. På söndagsmorgonen så vaknade jag och Hansson av att Sjösten skrek GAS! Vi tittade ut och såg att hela lägret var täckt i ett kritvitt moln. Vi tog snabbt på oss skyddsmaskerna och gick ut ur tältet och gick till ÅSA 1 (Återsamlingsplats 1). Alla samlades på platsen och vi väntade tills faran var över. Därefter fick vi order om att riva förläggningen och ta oss till den platsen där Gk/Fk var. Vi tog all vår packning och gick dit, det var bara nån kilometer ungefär. När vi var framme så skulle vi titta på när GUF:arna övade strid (Grundläggande Utbildning för Frivilliga). Vi satte oss ner vid vägkanten och började titta på. Man kan ju säga att det pangades på rejält för att bara titta på ca 12 personer. När vi hade tittat färdigt så satte vi oss i minibussarna och åkte tillbaka till regementet för att börja vårda vår utrustning och tvätta av oss all kamouflage färg i ansiktet. Därefter var det mat i matsalen vilket känns som en lyx efter att ha varit i fält med extra lite mat. Innan vi rundade av så hade vi exercis (marschera etc..) för att öva inför Försvarsutbildarnas 100-års jubileum som nästa övning kommer att handla om. Därefter hade vi utvärdering och sedan begav vi oss hem. Ni som läser detta har kanske eller kommer kanske att upptäcka att efter de flesta övningarna så skriver jag att det har varit en av de bästa övningarna hittills. Det tycker jag om denna med, det borde vara ett bevis på hur kul vi egentligen har det på våra övningar. Ansök nu för något som du kommer att ha nytta av i resten av ditt liv! VÄLKOMMEN TILL VÅR VERKLIGHET!! Lk1 Valentin Speljak